Anders Albertson bor i Alingsås, avslutar om en vecka uppdraget som generalsekreterare för Svenska Friidrottsförbundet och blir sedan evenemangschef på Gotevent i Göteborg. Han gillar Risveden Terrängs idé med Årets terrängby.
– Det låter smart. Det är viktigt för oss att uppmärksamma bra exempel och premiera de som tänker nytt, säger ihan.
Vi befinner oss mitt i en lopptrend. 2014 arrangerades i Sverige 388 nationellt godkända lopp, vilket är en ökning med 68 lopp jämfört med 2013. Vilka är trenderna? Att de stora blir större eller att de nya knappar in?
– Jag skulle vilja säga att hybriderna mellan löpning och annat växer, som Tough Viking och Tjurruset. Det går åt mer extremiteter. Längre lopp. Ultravasan. De traditionella stora loppen är enorma folkfester, men ökar inte på samma sätt. Det är ingen mättnad, men finns en mognad i utvecklingen runt de loppen. Det gäller att vara kreativa som Göteborgsvarvet och skapa nya inslag; event i eventet.
Snart varje by har ett eget motionslopp, vad betyder det?
– För svensk friidrott är det ryggraden i ekonomin. Långloppen finansierer i stort sett friidrotten om man skall hårdra. Är man lyckosam kan man öka möjligheten att göra saker i sin klubb. Förr hade man bingoverksamhet och liknande. Det går inte att överskatta betydelsen av lopptrenden Sedan innebär ett lopp att det händer saker i en by eller stad. Vi har startat ett projekt, Svenska löpare, och bjudit in till seminarie under Lidingöloppet för att utveckla detta. Konkurrensen från icke föreningsanslutna lopp ökar. Friidrotten måste vara bäst.
Är friidrotten det?
– Ja, det skulle jag vilja påstå. Sedan kan man dela med sig av kunskapen med möjlighet att få till ett utbyte.
I år utser vi Årets terrängby för första gången. För inte finns det väl ett sådant pris redan?
– Kul. Det låter smart. Det kommer säkert att bli mer liknande saker framöver. Det blir viktigt för oss att uppmärksamma bra exempel. Som årets uppstickare, eller liknande; premierar de som tänker nytt. Det här låter som en bra sak.
Efter drygt tre år som generalsekreterare för Svenska Friidrottsförbundet och tidigare EM-general på Ullevi 2006, vilken blir idrottrens roll i framtiden?
– Det är en komplicerad fråga. Om man tittar på vad staten vill rikta för medel är vi en plattform för friskvård, mångfald och integration. Bra utveckling vill man stimulera. Glädjen och lusten hos ledarna ligger i idrottens särart. Håller på med friidrott för att att man älskar friidrott. Samma med fotboll.
– Med risk för att bli slagen på fingrarna av sådana som forskar i ämnet handlar det historiskt om urbanisering. Förr fanns det en stark idrottsförening i varje samhälle, som ägnade sig åt bingo, basarer och loppmarknader. I och med att glesbygden avfolkas finns det färre sammanhållande funktioner. När man flyttar in till städerna blir det mer resultatfixerat. Har man ett ungdomslag vill man exempelvis att det skall gå bra i Gothia cup. Där skall man tänka på inkluderingen. För att få pengar till en bra verksamhet kan man inte sålla bort personer som inte håller måttet rent idrottsligt.
Hur sportar du själv?
-Typ alldeles för lite. Jag har varit världsmästare att sitta på ett tågsäte till och från Stockholm de senaste tre och ett halvt åren.
Lycka till på nya jobbet!
– Tack! Och ni med evenemanget.
Tack!